67900_361680913939122_1735914710_n

Nej kanske det

Man kämpar för att fixa en massa saker.

Man vänder ut och in på sig själv för att göra skillnad

Men det handlar kanske inte om det egentligen?

Det handlar kanske om att acceptera situationen ?

och börja om?

Att göra annorlunda?

Think outside the box ..

•   •   •

mitt vikt-iga inlägg

Måste ju skriva ett inlägg om min vikt just ny.
Det vore ju inte min blogg om jag inte klagade över hur tjock fet och ful jag är.. eller ? ; )
 .
MEN..
jag tänker inte beklaga mig över vad jag väger just nu
eller hur otroligt pinsamt otränad jag är just nu
och hur magen verkligen dallrar över byxlinningen..
Denna gång överdriver jag verkligen inte.
 .
Men jag bryr mig faktiskt inte.
Eller jo det är klart jag bryr mig men det tar inte upp så mycket tid.
Klart jag får ett sting av ångest när jag går förbi spegeln i underkläderna och inser att Oj, Jisses!!
Vad har hänt?
Jo det har hänt en förkylning på över en månad (!!) nu med envis hosta så nada träning
Och sen äter jag väl inte så balanserat. Och jag räknar inte en enda kalori.
 .
Sen visar vågen egenligen typ 5 kg för mycket - men det gör den ju alltid så egentligen spelar det ju ingen roll.
 .
Men skillnaden är ju att musklerna försvunnit och en något dallrig mage har entrat scenen…
Men egentligen så handlar det bara (BARA!?!) om att komma igång med träningen igen.
Jag saknar faktiskt träning… det var länge sen jag gjorde =)
Så det är ingen ko på isen – egentligen.
 .
Sen mår jag ju inte bra av att inte träna. Det sätter sig lika mycket på psyket som på kroppen.
Kläderna sitter verkligen inte snyggt nån dag i veckan.. Urk.
Men mest känner jag mig så enormt trött och sliten och så seg
Och att inte träna ger mig depressionskänningar ganska snabbt.
Så en månad utan absolut ingen träning alls börjar tära på mig enormt.
Men jag hostar typ var femte minut och då riktigt tung hosta som ger magen en omgång – ja så egentligen tränar jag ju magen lite ; )
Och så denna snuva och eviga kittlingar i halsen.
 .
Ja, jag VET att man kan träna med lite snuva.. men täppt näsa känns sällan mysigt att träna med.
Och hostan gör det ändå omöjligt.
Och ja jag vet vad du tänker nu.. Ta en promenad då. Träna lite lätt styrka. Träna teknik osv.
Ja jag vet det med… ; ) Men då kommer största anledningen till träningsuppehåll.
Jag orkar inte.
Och visst det kan handla om ren och skär LATHET..
…men det kan även vara så att jag helt enkelt inte orkar.
Min energi räcker till vardagen, just nu.
 .
Så jag klagar inte över min vikt,
Jag klagar inte över hur dålig jag är
och jag gnäller inte om mina gosiga mulliga 5 kg just nu.
.
Jag känner för första gången en slags sundhet i mitt tänkande.
Jag får inte ångest över att jag inte tränat, vilket jag alltid fått tidigare.
Jag får inte ångest över vad vågen visar.
Och jag får inte ångest över det jag äter.
.
Det blir en macka till middag ibland och en eller många chokladbitar och varm choklad lite nu och då.
Och det är Ok.
För det är mitt val och min kropp.
Jag kan välja att svälta min kropp på 1300 kcal eller så kan jag välja att väga som nu och äta det jag vill, när jag vill och njuta av det.
.
Sen är det klart jag har en idealbild av hur jag VILL se ut,
Det som är mitt MÅL.
Men jag vet Att jag kan nå dit och jag vet Hur jag når dit.
Det är bara att jag inte orkar det just nu och jag väljer att vänta.
Jag väljer att njuta i nuet och passar på att äta det jag vill äta.
 ..
För tydligen är jag inte så ful som jag alltid trott?
Eller så spelar utseende inte så stor roll om det är en vacker människa inombords.
Så om jag slutar att ljuga för mig själv och har modet att stå upp för den jag är och är Stolt för den jag är
så kanske jag inte är så ful ändå…?
544554_345395728873491_455535878_n
PS.
Sen är det klart att det inte är sunt att svälta på 1300 kcal, men inte heller sunt att äta onyttig näringsfattig mat.
Det är en misshandel av kroppen och en enorm stressfaktor för kroppen att hantera.
Men jag ska börja behandla min kropp som mitt tempel jag också inom en snar framtid… ; )

Cross roads

Underbara härliga fredag!
 .
En månad till semester.
Jul!
Längtar verkligen hem!
 .
Drömde en massa skumt inatt – igen. Drömt en massa hela den senaste veckan. Så där verkliga kraftfulla drömmar. Inget jättehemskt eller mardrömmar utan bara väldigt mycket känslor. Och konstigt.
Det betyder väl en massa saker som jag borde ta itu med…
 .
Men det är väl så när man lever i gränslandet mellan två saker. Den där gråzonen mellan svart och vitt.
Innan man bestämt sig fullt ut
Innan man tagit steget
Valt riktning i vägkorsningen
imagesCA7S88IG
 .
metaforer för att sluta vara en fegis och ta tag i mitt liv… ; )
 ..
Drömde om en gammal pojkvän inatt. Hur han sa alla de rätta sakerna som jag vill att min nuvarande partner/särbo/livskamrat…ska säga.
Tänk om det vore så enkelt.
Att man ville samma saker och att man var överens?
Att man var på samma ställe i livet och hade samma drömmar och mål? Samma önskningar och längtan.
.
Den punkten man kommer till när man måste bestämma sig om man skall kämpa mer eller om man skall gå vidare?
När man älskar en person men inte vet om det är tillräckligt
Jag har levt i denna limbo i x antal år.
Vet inte när det började, när och på vilket sätt mina känlsor förändrades och till vad de nu är?
untitled
.
Pratade med en vän igår och då blev några saker tydligare.
Att förklara min historia och hur komplicerat det är gav lite perspektiv -dels på hur jag känner och tänker men kanske framförallt hur Andra ser och tänker om mig…
 .
Har varit några situationer den senaste veckan när jag insett att folk i min omgivning känner de behöver gå in och försvara mig..
Att de ser mig som liten och svag (?) och att de behöver sätta ner foten i mitt ställe eftersom jag inte tros klara det själv…
Och kanske har det varit så förut med men att jag inte har märkt av det? Inte uppmärksammat?
 .
Min vän sa igår hur otroligt förlåtande jag måste vara.
Det jag hörde var Herregud hur korkad och naiv är du egentligen?!
 .
Är det vad jag är? Korkad?
Jag har förstått att folk tycker det om mig – hur skulle man egentligen inte kunna tycka det efter allt jag gjort i mitt liv?
 .
Och kanske är jag det med.. men jag hoppas ju att min snällhet och naivitet och tro på människors bästa ändå är det som är övervägande.
För jag vill inte överge min godhet och naivitet. Det är liksom den jag är.
Utan min snällhet och omtanke så är ju inte Jag JAG! Då är jag inte mig själv.
Vem vore jag då? Om man tar bort att jag är snäll, omtänksam och söt… Vad är då kvar?
 .
Min största rädsla är ju att bli bitter och grining.
Att bli sittande i en stuga utan vänner eller familj. Som en gammal ensam häxa som ingen vill vara med för att hon är så bitter och ser allt i svart…
 .
Nu låter det kanske som jag är deprimerad igen.
Men det är jag faktiskt inte.
Jag mår bättre än på länge.
Känner mig starkare och gladare än på länge.
Och jag har nog aldrig varit så stark och självsäker som jag är nu!
Jag har växt så otroligt mycket det senaste och det är så befriande att inse det!
Men det är en lång bit kvar.
Medan andra föds med denna självkänsla så har jag en bit kvar till att ens närma mig normalnivå… ; )
.
1979757_10152905685024359_7469169137274030369_n
Men för att vara JAG så är det en enorm förändring =)

Inspirationskavalkad

Googlat lite för inspiration. Har en bild i huvudet hur jag vill ha det men hittar inget som är riktigt nail on.. Men hittade massor av bra inspiration… Märks åt vilket håll det lutar iallafall… ; )

Klippte mig ju för några veckor sedan och var inte så nöjd direkt efter.. men nu har jag växt in i min frisyr, eller så har den växt ikapp mig och min bild av hur jag vill ha det =P Så jag är nöjd! Men jag vill lite mer med med hår..

Är noig mest min längtan efter Förändring… och när jag känner så så är det alltid mitt hår som får ta smällen ; )

Detta med att alternera mellan att blondera, slinga och sen färga mörkt/brunt igen… Story of my life…

Men nu tål jag ju inte alls färger så det är bara blondeirngar som funkar.. börjar få en väldigt bred utväxt nu så jag Måste verkligen göra något… Men blonderingar sliter ju så på mitt hår och gör att jag aldrig får så långt hår som jag drömmer om…
Så jag står och stampar lite…

vilket också är ganska så symboliskt för resten av mitt liv just nu.. Stampar runt på en fläck som börjar bli en allt djupare grop.. och gropar är lite svårare att ta sig upp ur…  Så Ja förändring vore på sin plats… ; ) Både fysiskt och psykiskt … =P

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Testpilot

Jag är utvald genom Smartson som en av 1 000 testpiloter för Garnier BB Cream och skall nu under några veckor testa och tycka till om denna 5-in-1-fuktcremen.

Mitt testuppdrag

är att som testpilot utvärdera produkten genom att prova BB Cream och därefter tycka till om användning, förpackning, applicering, konsistens, doft och inte minst resultatet – Om Garnier BB Cream har gett mig vackrare hud?

Så imorse påbörjade jag denna användning. Jag, som aldrig använder smink och som får klaustrofobi av ansiktskrämer och foundations… Men jag skall ge det en chans =)

Hittills… Kliar lite i ansiktet, men det beror nog på att jag inte är van. Krämen känns mjuk och skön och inte alls som en ”mask” =) Gillar den verkligen och huden känns verkligen mjuk =)

Fortsättning följer…

 

untitled

Att tvivla och/eller att kämpa

Ny vecka Nya möjligheter
Brukar det väl heta?
Haft en lugn och skön helg. Ingen ork till mycket men ändå helt ok.
Kollat serier typ hela helgen ; )
Blivit så kär i The Glade… Sexiga poliser är aldrig fel… =P
Tyckte inte killen var snygg eller så i början men han liksom växte och nu är jag riktigt småkär i honom.. ; )
Jag blir alltid som en fjortis när jag fastnar i en serie… Blir kär i karaktärerna och drömmer om att träffa en sån man själv… i verkliga livet
Jag fattar ju att dom inte finns, dom där snygga, sexiga charmiga och roliga männen som jag alltid ”faller för” i seriena. Det är påhittade karaktärer.. men icke desstomindre så drömmer jag om dem.. Lite så där som det alltid var i Starlet när man var ung…
När den alldagliga gråa tjejen alltid fick den snygga sexiga killen i slutet. Fast där var ju tjejerna aldrig egentligen grå eller alldagliga, de var också snygga och sexiga fast visste inte om det.. Typ
Ja hur som helst, Jag älskar serier att drömma sig bort i och försvinna från verkligheten. Jag kan leva mitt liv genom karaktärerna där istället.. Fly mina egna problem och min egen vardag.
Drömmer om att vara som i en romantisk komedi. Med en snygg kille som charmar sig in…
Egentligen drömmer jag nog bara om att bli uppvaktad, bortskämd och överöst med uppmärksamhet och kärlek och omtanke…
En kille som får det att pirra i magen på mig (igen).
Jag känner det som en försenad 30-årskris… eller kanske försenad tonår?
Jag var aldrig ute och festade under tonåren. Jag hade aldrig pojkvän och var aldrig uppvaktad av killar eller ute med massa olika vänner och så. Jag har aldrig dejtat som ung.
Jag har varit i ett fast förhållande från jag var 20 och till skrutt föddes. innan dessa hade jag två förhållanden på 1 mån respektive 3 månader. Oskuld tills jag var 20.
Visst hade jag en festarperiod där också på gymnasiet och efter men överlag har jag alltid varit  lugn och ”lillgammal”… (tråkig)
Jag liksom längtar efter att gå på dejter och bli uppvaktad.
Jag är splittrad mellan att ge upp ett förhållande eller att söka lycka på nytt.
Jag vill att det skall fungera som det är nu samtidigt som jag längtar efter pirr i magen och spänning.
Jag vill inte ge upp kärleken för en liten fling – samtidigt som jag vill vara lycklig och kär.
Jag vet ju förnuftets alla svar på detta.
Vet alla argument och åsikter – för jag går igenom dem hela tiden med mig själv…
 
Men jag kan inte bestämma mig.
Kan inte eller vill inte?
1410097343990
För det handlar ju om Mig, Vad jag vill och känner. Det handlar inte om någon annan. Vad han kan ge eller inte.
Man är alltid två i ett förhållande och det är aldrig svart eller vitt.
Och man tvivlar ibland och ibland är allt som en dans på rosor.
Men hur vet man vad som är vad? Och när det är tillräckligt? När det räcker till?
Jag har den här bilden i huvudet hela tiden som snurrar…
untitled
Och en mening som fastnat i mitt huvud från en bok jag lyssnade på. Handlade också om ett par som varit gifta länge och kvinnan eller mannen förklarade vad som gjort att det hållt mellan dem alla dessa år. De har båda två tvivlat – men aldrig samtidigt. En av dem har alltid varit stark och säker på kärleken och kämpat för att det skall hålla, även när den andra parten har tvivlat.
Tycker det är så vackert.
Kämpa eller ge upp?
Eller handlar det om att lyssna och följa sitt hjärta?
Jag vet inte.  Jag vet faktiskt inte alls