När det inte blir som man tänkt sig…

Jag har inte varit så aktiv kring hur det är med mig och mitt liv..

Jag och sonen flyttade in i en egen lägenhet i början av februari och bodde där på veckorna och var i huset på helgerna. Sonen har fått styra mycket kring detta och jag har anpassat mig till vad han önskat. Efter ett par veckor så blev det mer och mer att han ville vara i huset och nu är vi knappt i lägenheten alls. Så jag har sagt upp den och vi flyttar tillbaka helt till huset och min sambo inkl alla barn. Sonen är positiv till detta.

Jag har gått hos familjebehandlare sedan januari och fått mycket stöd och hjälp av dem. Skolan har väl inte gjort så mycket egentligen mer än att lärarna försöker anpassa dagarna efter dagsformen hos Jonathan.

BUP kunde inte hjälpa oss alls sa de (!) utan hänvisade till skolan men att jag fick återkomma till hösten om det inte blivit bättre…

Största förändringen är min sons mående och humör. Vet inte vad som varit skillnaden men något har hänt. Han börjar må bättre, färre utbrott och hans glädje börjar komma tillbaka.

Vet inte om det handlar om att jag blivit tydligare och rakare mot honom, att han fått en paus från bonusfamilj och kände att jag lyssnade på honom när han ville flytta. Har varit några bra veckor nu och jag hoppas det skall fortsätta i den riktningen.

Han är på skolan men får inte så mycket skolarbete gjort – men jag känner att det får skolan jobba med. Jag kan bara jobba med Jonathans mående utanför skoltid. Skolan lägger gärna allt ansvar på mig som förälder och vill att jag ska förändra Jonathan. Jag känner jag gjort och gör vad jag kan men att skolan behöver göra något för att få honom att vilja stanna kvar i skolan under dagarna. Under januari till mars så har jag varit med honom på skolan nästan varje dag och det kan jag inte fortsätta med när mitt jobb blir lidande. 2 månader till sommarlov och jag hoppas det ska fortsätta i en positiv riktning. Annars kommer jag byta skola på något sätt.

Hemma så är det väl som det alltid varit. Skillnaden är min inställning och mitt sätt att hantera min sambo och hans barn. Vi har miljoner saker att jobba med och det kommer ta tid. Så är det väl när man är två familjer som skall bli en… Det går inte i en grisblink direkt att få allt att fungera… ; ) Men jag har blivit tydligare mot min sambo kring vad jag tycker och vad jag anser vara viktigt.  Vi har väldigt olika uppfostringsstilar – Jag är demokratisk och han är auktoritär – och inget är fel med någondera men det blir många krockar…

Jag har insett mina egna fel och brister och fokuserar mer på att jobbar med dem istället för att kritisera min sambo.

Jag har curlat sönder min son och det är de konsekvenserna som kommer nu för honom. Jag har varit för snäll och inte haft tydliga regler och gränser som förälder. Jag har skämt bort honom. Mycket handlar om min egen personlighet – Jag har Alltid varit för snäll mot andra i min omgivning så det vore väl konstigt egentligen om jag inte varit sån som förälder med.. Jag är för demokratisk och för snäll. Jag behöver vara mer tydlig förälder och sätta tydligare gränser och stå på mig i konflikter.

Jag har omedvetet försökt kompensera och i all välmening gett min son allt… men det har blivit en björntjänst.

Men det är bara att kämpa på och börja göra rätt och försöka reparera det som varit… Ingen är en perfekt förälder och bättre inse det nu vid 8 års ålder än när han är 16 och ute på glid…

Annonser

Laddad för ny vecka??

Söndagsångest

Begynnande förkylning så vill bara sova .. men nu är helgen snart slut och ny fullbokad arbetsvecka drar igång .. Hade det bara varit jobb så hade det ju varit ok, men oroar mig mer för en jobbig vecka för min son. Måndagar är tyngst för honom – så är det väl för oss alla 😜

Men nu ska vi basta och hoppas det skrämmer iväg en drös förkylningsbacilusker …💪☺️

Högkänslig?

Det mesta i mitt liv just nu kretsar kring min son.

Sedan november har det varit en tuff period för honom och hans mående. Han vägrar gå till skolan, vill inte vara där och rymmer (flyr som han säger) från skolan. Det har varit otaliga konflikter, utbrott och känslor för honom. Jag känner att jag snart har gjort allt jag kan tänka mig för att hjälpa honom och för att hitta någon lösning. Skolan försöker hitta lösningar, BuP vill inte hjälpa och jag vänder mig ut och in.  Om jag bara kunde förstår honom?! Så att jag kunde hjälpa honom…

Jag Googlar och läser allt jag kommer över kring barns utveckling och annat för att hitta tips och förståelse. Idag snubblade jag över  denna sida om högkänsliga barn.   Kände igen så mycket i texten som stämmer in på min son. Klistrar in lite axplock kring detta

” Rastlöshet, humörssvängningar. Det här virrvarret av känslor och intryck gör att dessa barn oftast upplevs som jobbiga och blir lätt rastlösa och kan ha kraftiga humörssvängningar. Det är här det som vuxen är viktigt att förstå att barnen är ”overloaded” med känslor och har svårt att hantera och sortera allt de känner och upplever. De kan lätt upplevas som dramatiska men det är för att de känner alla känslor så mycket mer intensivt än vad andra gör. Ilska, glädje, sorg och kärlek. Vad det än är för känsla så känner dessa barn dessa känslor så mycket mer intensivt än andra och det kan därför ofta bli känsloutbrott som ofta drar med sig omgivningen. Alla känslor blir dubbelt så starka och det kan vara svårt för barnen att själva förstå vad det är som händer inom dem. Det är högt eller lågt och det verkar sällan finnas något mellanting.”

Även kring beröring och känslighet för intryck.

”Dessa barn känner och tar in mer än 60 gånger så mycket mer intryck än andra och är ständigt påkopplade med sina känselspröt hela tiden på helspänn på sin omgivning vilket gör att en dag på förskolan eller i skolan eller en dag fylld av många olika intryck, många möten med många människor blir alldeles för mycket för dessa barn. 
Som högkänslig så känner man in energier, humör, sinnesstämningar och nyanser och man ser och upplever saker som andra människor inte ens tänker på. Något som är väldigt vanligt är att man känner in det som inte sägs om människor inte är ärliga vilket gör att barnen inte vet hur de ska handskas med alla sina känslor då den vuxna visar en sak men säger med sin energi en annan.

//

 De känner andra människors känslor i sin kropp och själ som att det vore deras egna så till slut blir det så svårt för dem att skilja på vad som är de och vad som är de andra.
Detta gör att som högkänslig tar man på sig och lägger på sig så mycket som inte är ens eget. Ofta är dessa barn känsliga för ljud och ljus men även för kläder. Dessa barn vill ofta endast bära mjuka kläder och har ofta svårt för hårda material såsom jeans tex.”

Min son vägrar, och har alltid gjort, använda jeans och skjortor. Är väldigt känslig för hur kläderna känns, sen hur de ser ut och sitter spelar ingen större roll.  Han har ett stort behov av beröring, han vill gärna få massage på morgon när han skall vakna och på kvällen när han skall somna, han vill ofta sitta i knä, kramas och vara nära. Samtidigt har han en enorm integritet så ingen kan tvinga sig på honom och kräva en kram eller uppmärksamhet. Han reagerar direkt på andras känslor och tonfall. Han kan inte ljuga och han är väldigt omtänksam och mån om andra. Vill att allt skall vara rättvist. Han vill förstå allt och frågar och analyserar ofta saker han hör och ser. Redan när han var liten sa hans morfar att han var en liten filosof .

Min son är väldigt känslig. Och jag antar det blir på gott och ont. Tyvärr verkar alla i hans omgivning mest se det onda i att vara känslig när han ofta reagerar så starkt och explosivt. Ska ta till mig av tipsen och försöka se om det kan bli någon förändring för honom till bättre mående.

Gårdagens middag

Sonen önskade sig tacos så få fick det bli det ☺️

Jag äter helst min taco utan bröd och mer som en sallad och med ytterst lite köttfärs .

Vill gärna ha den fruktig med ananas, äpple och banan – och fruktig salsa till liksom créme fraise 👍

Den mindre nyttiga delen är med massa majschips och cheddardipp … 😍😍

TisdagsTacos 👍

Nystart – igen men med en ny inställning också!

Dag tre på min nystart för ett sundare och piggare liv. Och resa mot att gå ner (minst) 10 kg i vikt. Börjar på 67 kg

Min trivselvikt brukar ligga på 55 kg, till mina 155 cm långa kropp. Målet är att väga runt 53 kg och vara igång med träning och äta sunt. Ett av mina största intressen är hälsa, kost och träning – fast jag helt tappat bort det de senaste tre åren… Tappat bort mig själv ganska mycket det senaste året med faktiskt. Totalt vilse kan man säga gällande mående och hälsa…

Men som sagt – Nya Friska Tag!

Vill tillbaka till att orka och hinna på träningspass några gånger i veckan. Klara att springa 5 km och ta promenader på morgonen eller kvällen. Känna att kroppen samarbetar och jobbar . Rensa hjärnan och lungorna.

Saknar känslan av att duscha och känna sig ren och fräsch… Nu när jag duschar så känns det bara tungt och jobbigt. Känner mig aldrig riktigt fräsch och pigg.

Vet min blogg ofta har handlat om kroppsfixering och negativa tankar. Att klanka ner på mig själv och min kropp… Så tänker jag inte fortsätta. Detta skall vara en positiv och peppande blogg, för min egen del men kul om någon annan läser och inspireras…

Att gå ner i vikt handlar om så mycket mer än att ”bara” banta. Det handlar om måendet, ens inställning och sina tankar. Köpte en bok i helgen om att detoxa hela sitt liv. Att inte bara rent fysiskt detoxa utan även jobba med det psykiska. Body, mind and spirit typ .

Flummigt kanske men jag har bara läst några kapitel =)

Hur som helst! En nystart kräver ”Före-Bild”. Detta är mitt utgångsläge. Svårt med bilder på sig själv men ett litet hum om var mina problemområden ligger – runt magen! Stresskilon, massor av vätska förmodligen, Överskott av kolhydrater ( godis och chips…)

Även lår och rumpa har expanderat… Boobisarna är väl det enda jag kommer sakna .. 😉

 

 

The Girl Who Never Stop Smiling

Detta med bloggandet verkar ju gått sådär.. Drygt ett år sen sist…

Fast detta att blogga kanske har blivit stenålder? Nu finns så många andra forum att följa och uppdatera sig på.. Men jag tänker jag gör ett nytt försök till uppstart.

Är väl inte mycket som är förändrat. Vikten verkar ju vara densamma som för ett år sedan och samma ångest ligger och ruvar. Kanske skall lämna den diskussionen utanför och fokusera på andra saker?

Aktuellt just nu som snurrar i skallen och i mitt liv:

  • Nedräkning till Julafton.
  • Nytatuerad
  • Tankar kring att skaffa hund
  • Mer kär än nånsin
  • En son med problem i skolan
  • Gränsar och balanserar till utmattningsdepression stundvis
  • Undrar när jag ska orka börja träna igen..?
  • .. och ta tag i lite sundare matvanor..?
  • Trött, tröttare, Tröttast – jämnt…!a7c0c5774fa76e0d54dc7b7c825b8f8b--my-girl-quotes-broken-girl-quotes

 

 

Livet – En bergochdalbana…

Min morgon.

Jag har perioder av total depp. När jag sjunker så djupt ner att jag knappt orkar ta mig ur sängen. Har hittills alltid ändå klivit upp, tack och lov, men fasar för att det skall komma en dag när jag inte längre orkar. Jag balanserar på ruinens kant ibland.

Tack och lov vet jag att dessa perioder går över, förr eller senare. Och det är nog tack vare att jag Vet det som jag ändå orkar mig upp dessa mornar och går till jobbet. Jag äter antidepressiva, väldigt svag dos, men de gör verkligen skillnad och är min räddning många gånger tror jag. Märker direkt skillnad när jag missat att ta lilla tabletten några dagar. Sen vet jag att jag säkert skulle kunna sluta. Det är så pass svag dos och om jag trappade ner rätt så skulle jag nog må likadant som nu. Men jag är inte villig att testa just nu. Inte under vintermånaderna. Det är tillräckligt tungt ändå just nu.

 

Hur som helst, Imorse var jag på bra humör och inte nere i någon svacka tack och lov.

För… det fanns många tillfällen att bryta ihop om än så bara för några sekunder. Men jag Valde att ta det med en klackspark…

  • Snozzar fem minuter för länge
  • Hittar inga kläder som passar/sitter bra
  • Ser fruktansvärd ut i håret – som om jag gnuggat ett margarinpaket i hårbotten… vilket jag Inte gjort… så vet inte vad som hänt.
  • Ska göra gröt, och sölar typ hälften av teffmjölet utanför på spisen så en bränd lukt sprider sig i köket.. Suck!
  • Inga ungar lyssnar, eller så pratar de så mina öron nästan trillar av.
  • Väl ute med alla ungar i bilen – går inte ens in på tiden mellan frukost och avfärd.
  • Eller jo, Jag gör Världens vurpa ute i sön när jag ska hänga upp sladden till motorvärmaren. Tänk er ett fallande träd, eller en elefant… Hela högra skinkan dyblöt
  • Kör iväg och kommer halva backen – och möte skolbussen! Bara att slänga i backen – efter att ha stängt av helljuset som tydligen irriterade föraren i mötande fordon…
  • Färden nerför backen – utan sikt bakåt i vare sig backspegel eller sidorutor platsar i en komedi… Tänk er en väldigt onykter pingvin som försöker backa en minibuss…

Men sen så lämnade jag alla ungar på skolan, Utan sura miner. De hade till och med kunnat komma överens vad de ville ha till middag idag – Nuggets och Hamburgare med ris till. Check!

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg då?

Jo att man har Bra dagar och man har dåliga dagar men man skall aldrig ge upp. Allt blir enklare med självdistans. Att kunna bjuda på sig själv fastän man gör bort sig och ställer till det, är virrig och klantig…