Livet – En bergochdalbana…

Min morgon.

Jag har perioder av total depp. När jag sjunker så djupt ner att jag knappt orkar ta mig ur sängen. Har hittills alltid ändå klivit upp, tack och lov, men fasar för att det skall komma en dag när jag inte längre orkar. Jag balanserar på ruinens kant ibland.

Tack och lov vet jag att dessa perioder går över, förr eller senare. Och det är nog tack vare att jag Vet det som jag ändå orkar mig upp dessa mornar och går till jobbet. Jag äter antidepressiva, väldigt svag dos, men de gör verkligen skillnad och är min räddning många gånger tror jag. Märker direkt skillnad när jag missat att ta lilla tabletten några dagar. Sen vet jag att jag säkert skulle kunna sluta. Det är så pass svag dos och om jag trappade ner rätt så skulle jag nog må likadant som nu. Men jag är inte villig att testa just nu. Inte under vintermånaderna. Det är tillräckligt tungt ändå just nu.

 

Hur som helst, Imorse var jag på bra humör och inte nere i någon svacka tack och lov.

För… det fanns många tillfällen att bryta ihop om än så bara för några sekunder. Men jag Valde att ta det med en klackspark…

  • Snozzar fem minuter för länge
  • Hittar inga kläder som passar/sitter bra
  • Ser fruktansvärd ut i håret – som om jag gnuggat ett margarinpaket i hårbotten… vilket jag Inte gjort… så vet inte vad som hänt.
  • Ska göra gröt, och sölar typ hälften av teffmjölet utanför på spisen så en bränd lukt sprider sig i köket.. Suck!
  • Inga ungar lyssnar, eller så pratar de så mina öron nästan trillar av.
  • Väl ute med alla ungar i bilen – går inte ens in på tiden mellan frukost och avfärd.
  • Eller jo, Jag gör Världens vurpa ute i sön när jag ska hänga upp sladden till motorvärmaren. Tänk er ett fallande träd, eller en elefant… Hela högra skinkan dyblöt
  • Kör iväg och kommer halva backen – och möte skolbussen! Bara att slänga i backen – efter att ha stängt av helljuset som tydligen irriterade föraren i mötande fordon…
  • Färden nerför backen – utan sikt bakåt i vare sig backspegel eller sidorutor platsar i en komedi… Tänk er en väldigt onykter pingvin som försöker backa en minibuss…

Men sen så lämnade jag alla ungar på skolan, Utan sura miner. De hade till och med kunnat komma överens vad de ville ha till middag idag – Nuggets och Hamburgare med ris till. Check!

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg då?

Jo att man har Bra dagar och man har dåliga dagar men man skall aldrig ge upp. Allt blir enklare med självdistans. Att kunna bjuda på sig själv fastän man gör bort sig och ställer till det, är virrig och klantig…

Varför man inte ska ha stringtrosor..

”Jag såg mammas trosor imorse!”

När man på omvägar får veta att ens son stått högst upp på snöhögen på skolan och ropat till en kompis och hans pappa som just kom ”Jag såg mammas trosor imorse!”

Alltså, då vill man ju sjunka genom jorden samtidigt som man gapskrattar så tårarna rinner.

Historien bakom var att jag på morgonen drog på mig ett par jeans leggins och stringtrosor… Till saken hör ju att jag gått upp typ 8 kg så.. Ja byxorna var lite låga bak. Så när jag böjer mig ner för att dra overallen över sonen skor så åker ju byxlinningen ner lite över rumpan – och med string på så syns ju dom såklart väldigt tydligt.

Sonen fnissar och säger Mamma, Jag ser dina trosor… Jag skyndar mig upp och drar upp byxorna och han tyckte det var jätteroligt, såklart

Och på den vägen var det..

Jisses, Min son alltså! Jag må ha gjort många fel och har många brister som förälder men på det stora hela så är både han och jag ganska ok …

Han är i alla fall helt underbar, mitt lilla bustroll!!

Att göra en förändring..

Ja men då var det väl bara att ta tjuren vid hornen och göra en förändring.


Att gå ner i vikt.

Känns som jag aldrig strävar efter någonting annat. Aldrig nöjd… Men denna gång känns det faktiskt mer som en hälsosatsning. Jag mår Inte bra av att väga så här mycket. Jag är alltid trött. Orkar ingenting. Noll kondis och svagare än någonsin. Ont i ryggen till och med har jag fått, i svanken…

Läste om problem med sköldkörteln igår – och alla symtom stämde in… Det var lite skrämmande. Men sen känner jag mig som en hypokondriker. Och att jag försöker hitta en ursäkt för att inte behöva göra någon förändring… Skylla min vikt på att jag kanske är sjuk… Verkligen moget och smart – Not!

Så till kärnfrågan:

HUR skall jag genomföra denna förändring?

Det är 8 kg som skall bort.

  • Räkna kalorier?
  • Köra något program ? (fick detta erbjudande på en  kick-start ) vilket innebär daglig träning och en strikt kost.  Kan verkligen vara vad jag behöver – men ÖVER JUL? Alltså, hela december!? NJA ….
  • Eller bara köra sunda förnuftet och börja vardagsträna och äta mindre sötsaker, och mer grönsaker?

Jag Vill ju må bra, äta sunt och träna! Men jag orkar inte. Är som om nån hemsk vinterdepression tagit över hela mitt liv och bara trycker ner mig i snön om och om igen. Totalt snömulad!

Vardagen över huvudtaget känns övermäktig. Det är som inget slut på tröttheten…

Slagen hårt i ansiktet..

När man alltid har tyckt man är tjock……och sen när man går upp i vikt och verkligen är tjock på riktigt så inser man ju hur smal och snygg man var innan.

Och hur korkad man är som inte såg det och uppskattade sin kropp Då!!

Det får en ju att tänka att

Ja jag kanske inte är så ful och tjock nu heller egentligen..?

Fast att gå från 34/36 till att ha strl 40 känns lite jobbigt och väldigt frustrerande och tråkigt.

Inget fel med strl 40.

Missförstå mig inte.

Men för MIG är det jobbigt!

 

Men att gå från ett BMI på 22 till BMI på dryga 26 kanske säger mer. Fast ja, jag vet att BMI inte är så jäkla vettigt det heller. Men ger ju en hum i alla fall.

Och 26 i BMI är faktiskt ÖVERVIKT.

Det slår hårt i ansiktet kan jag lova!

Problemet är min trötthet. Blivit så lat, och tiden räcker aldrig till.

Och när jag är trött (eller ledsen, irriterad, sårad, arg… You name it!!)ÄTER jag…

…och gärna söta saker såsom CHOKLAD…

Och sen att gå från att vara relativt aktiv och träna några gånger i veckan till att nu inte röra en fena mer än nödvändigt… Chips och choklad framför TVn så gott som varje kväll…

Ja inte konstigt kilona smyger sig på…

Så Ja egentligen är det ganska lätt att räkna ut var problemet ligger, och vad jag behöver ändra på i min vardag för att hitta tillbaka till min sund(are) livsstil…

Problemet är att det är så förbannade enkelt att gå UPP i vikt, det säger bara swosch!!

Men sen att kämpa sig ner dessa envisa fastetsade kilon,

det kräver Tålamod, ack så mycket tålamod…. och ett jävlar anamma!!

Vilket kanske inte är någon av mina starkare sidor….

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men Va Fan! Jag tänker inte lägga mig ner och deppa ihop. Som sagt, jag är väl densamma människa som jag var innan  – 8 kg mer av mig bara nu!

Jag vet ju vad jag vill

Jag vet vad jag mår bra av

Och jag är ju egentligen ganska så förbaskande töntigt lycklig

Mjuk o go och inte så benig och hård .

Lite som min personlighet, och mitt hjärta…

Lite lönnfet och kramgo =P

Att aktivt välja… 

Skrev ett inlägg på mitt instagram  ( gimgim81) för drygt en månad sen..

När man lessnar på att må dåligt över sin kropp varenda morgon
Veckor av gnäll och gnat och massor av hat… Ingen energi till förändring. Ingen ork till träning. Bara massa socker för att släcka bränder av utmattning, stress och behov av snabba kickar..

”imorgon, DÅ ska jag skärpa mig!”

”på MÅNDAG börjar jag en ny diet” 


Misslyckande och hjärnspöken i en ond cirkel.
Men imorse drog jag på mig nya #karitra tröjan och tighta byxor. Ja valkarna syns och jag skäms. Detta är inte den kropp jag trivs i eller mår bra i… Men det är den enda jag har och just nu ser den ut såhär 

Man har alltid ett val och jag väljer att acceptera mig själv tills dess jag orkar göra en förändring. Just nu är detta jag.
Mitt mående ska inte vara kopplat till om jag väger 5 eller 10 kg för mycket. Jag kan välja att må bra oavsett vikt

Wake up, this could be your finest hour

 

Älskar Sixx:AM!!

Så är det bara.

 
Rise! Get yourselves together
Rise! Stand up and live your life
Rise! Get yourselves together
Rise! Hands up, hands up high
Stand up to the devil slowly rising
Clear your throat now
You can call for their demise
Speak out, don’t let the status quo define you
This is your world, just put the fear back in their eyes
There comes a time when you know there’s a problem
Rise up, it’s a dawn of a new day
Hands up, it’s gonna be okay
Even when they strangle you, get yourselves together
Strike down all that oppose you
Look now, what have they sold you
Even if they anger you, get yourselves together
Wake up, this could be your finest hour
Pick your head up, and get your body off the floor
Hey now, don’t be afraid to fight for something
This is your chance, and you can stand for so much more
There comes a time when you know there’s a problem
Rise! Get yourselves together!
Rise! Stand up and live your life!
Rise! Get yourselves together!
Rise! Hands up, hands up high!