Haft en helg borta. Barnfri, bara jag och sambon. Mycket välbehövligt men samtidigt svårt att slappna av och bara vara i nuet. Jag har en ständigt närvarande oroskänsla som gör att jag inte kan slappna av.
Utöver det så känner jag att jag hela tiden har en sorts likgiltighetskänsla inombords. Jag blir aldrig riktigt glad längre. Helgen borde ha varit fantastisk, och det var den! men jag kunde inte känna de känslorna riktigt. Jag var mer jämngrå. Verkligen trist. Saknar att känna mig glad, lycklig, förälskad, kär, flamsig, spontan osv… De där härliga sköna känslorna. Just nu känns det mer som att de är instängda djupt inom mig. Fängslade och tystade.
Samma med min matlust. Helt borta. Jag känner att jag är hungrig men finns liksom inget jag vill äta. Mår mest bara illa på tanken på mat. Jag äter ju ändå men det blir inga bra val, mest sötsaker, godis och mackor. Det blir ingen bra energinivå och jag är mest bara trött, sur och grinig. Känner mig värdelös, fet och ful – mer än vanligt.
Försöker analysera och fråga mig själv. Vad är det som är jobbigast? Vad är det egentligen som är det största problemet? Vad är det som gör att jag mår dåligt?
Stress brukar härstamma från att man inte känner att man har kontroll. Att man förlorat sin KASAM, Känsla av sammanhang. Känner man att man har kontroll på sitt liv så brukar man klara av mycket stress och händelser. Men känner man att man står i gungfly och inte har något stabilt att hålla fast i så blir det svårt att ha kontroll på något i sitt liv. Och just nu är det få saker jag har kontroll över och kan känna mig trygg i.
Hemma är ett kaos, och på jobbet likaså. Vänner har jag inga och fritid är obefintlig. Min kropp är ett vrak av övervikt och onda höfter och rygg. Jag är missnöjd med det mesta av mitt utseende just nu och känner mig inte hemma alls i min kropp. Psykiskt är jag trött och slut. Jag är sur och grinig och inte alls mig själv. Jag tvivlar på alla känslor jag känner och vet inte vad som är vad och varför jag känner som jag gör. Jag reagerar inte som jag är van vid i olika situationer. Jag är inte mig själv.
Jag ifrågasätter hela mitt liv och mig själv. Det låter ju som en livskris jag går igenom? Att ifrågasätta meningen med livet, sin egen existens och meningen med allt.
Jag och min sambo pratade igår om en man som vunnit en halv miljard på lotto. Det blev för mig så existentiellt jobbigt att tänka den tanken att jag fick nästan en svindlande ångest. Vad är meningen med att vinna så mycket pengar? Vad kan en person göra med så mycket pengar? Vad är syftet med det? Nej det blev för mycket för mig att ta in.
Det kanske är en livskris jag går igenom just nu? Inte bara stress och depression?
gimzan 